johannaaalindberg

Imorgon är en dag jag längtar sååå mycket efter att få överstökad. Imorgon väntar finalen av allt galenskap som pågått ett tag! Rättegång! Ni ska få lite att läsa . . . (Och ni som tycker att jag skriver för mycket om mitt liv i bloggen behöver inte ens börja läsa, så slipper ni klaga och lämna tråkiga kommentarer sen, right!!?)



För ett halvår sedan hade världens mest perfekta höst precis börjat. Efter lite missförstånd och tjaffs började jag och tre underbara brudar att umgås igen och blev samma gamla starka gäng som förut som ingen kunde sätta sig på. Och jag började ungefär samtidigt träffa en toppen kille. Allt bara flöt på och livet lekte. Jag och tjejerna hittade på förbannat mycket skoj, galna festkvällar med roliga efterfester, filmkvällar, middagar, fika osv. Det här är vänner för livet, fina & ärliga och såhär kommer vi fortsätta ha det alltid alltid, tror jag . . .  

En fredagkväll sitter jag och Sarah hos henne och har dukat upp för myskväll, min telefon ringer och jag ser att det är mitt ex. Han är fly förbannat galen för han har fått reda på att jag träffat en ny kille. Jag hade inte velat sagt nått till honom, och hade väl förresten ingen jävla skyldighet att berätta det för honom heller!!?? Och jag och J ville vänta med att skylta öppet med det tills vi bestämt oss för hur vi skulle ha det, orka bråk i onödan liksom. Jag står där hemma hos Sarah med Andreas i luren som skriker och kallar mig för allt fult mellan himel och jord. Och jag tänker, hur fan kan han ha fått reda på det? Jag umgås ju bara med kompisar som bryr sig om mig och vill mig väl va? Dom kan inte ha sagt nått . . Och J's kompisar va bara några få som visste om de och dom skulle inte läckt. Up and down, here we go - Andreas säger att det är en av mina bästa kompisar som berättat för honom, för hon tyckte att andreas ändå betydde mer för henne än vad jag gjorde. Andreas säger samtidigt att hon som sagt det inte betyder ett piss för honom så han berättar för mig fast han lovat henne att låta bli!? Hoppsan hejsan, va fel jag hade där då, vem kan de va? Jo men visst är det Sarah, som jag STÅR HEMMA HOS just då! Det är den sjukaste jävla stund jag någonsin upplevt! Först vill man inte tro på det, men hon erkänner, då vill man bara ge henne en fet käftsmäll, men samtidigt kände jag bara . . lilla stackare. Att det finns sån avundsjuka? Mot sina vänner, ska man inte vara glad för vänners skull?

Det här var början på vad som sen kom att bli mordhot på mordhot, inbrott, flytta hit, flytta dit och som imorgon når sin topp med rättegången. Allt detta för att en "vän" inte kunde unna mig lite lycka och som kunde glädjas åt att det gick bra för mig då. Hoppas det känns värt det? Känns väldigt bra inför imorgon då mitt förhör & mina vänner som ska vittna berättar samma och ärliga version. Medan Andreas & Sarah kommer med två helt olika versioner som inte alls går ihop. Vem som helst av er som vill läsa våra förhör och polisens förundersökningar kan göra det, allmänna handlingar! Så ingen behöver beskylla mig för att sitta här och ljuga. .


De flesta som jag vill att ska veta vet det mesta redan, ni andra vet nu.
Och kanske inte så konstigt som ni förstår att jag varit osocial ett tag.