johannaaalindberg

En fråga till var det, från anonym: - men varför inbrott? vart både du och jonas mordhotade? hur gick rättegången?

Andreas blev galen när han fick reda på att jag träffat Jonas. Han hotade oss både med det ena och det andra, alla hot hade samma innebörd, vi skulle under jorden innan han var nöjd. Plus fula ord hela tiden, blev kallad för allt utom mitt riktiga namn under en tid.  En vecka efter A hade fått reda på att jag träffat en ny hade jag inbrott hos mig i min etta. Jag bodde inte där just då eftersom han höll på och hotade och härjade och jag kände mig inte trygg hemma då den lägenheten var på bottenvåningen. A hade skrivit och hotat att något skulle hända och att vi skulle passa oss. Känns som att en 'vanlig' tjuv inte gör inbrott i en students 1a mitt i stan? Och stjäl de mest konstiga saker, bla p-piller? Inbrottet blev avskrivet (polis polis, slapp-fis) men jag vet vem det var och det räcker för mig. Anmälde hoten eftersom allt rann över för mig efter inbrottet, då var det nog. Jag är bara människa och man klarar inte av hur mycket som helst! Det fanns massa bra bevis fast att min dator och mobil var stulna, så det väcktes åtal, det blev rättegång och den gick av stapeln idag.

Den gick så bra som den bara kunde. Jag berättade allt jag kom ihåg och har inget behov av att sitta där och ljuga utan de räcker att han blir straffad för det han har gjort. MEN att jag sitter där och berättar sanningen och den mittemot nekar och blåljuger, DÅ blir man förbannad och det är en så frustrerande situation! Jag berättar att han sparkat sönder min balkongdörr, det vet jag och varenda en som varit hemma hos mig då dörren fortfarande är trasig, men det hade han visst aldrig gjort enligt honom. Sånna saker alltså . . . Men allt kändes bra och jag lämnade rättssalen med ett leende och en jävligt tung klump hade lättat. Nu får jag vänta 2 veckor sedan kommer domen.