johannaaalindberg

Idag den 5 november skulle det ha varit min farmors stora dag, hennes födelsedag.

Min farmor var den bästa farmorn man kan tänka sig, den varmaste personen jag träffat i mitt liv. För henne var ingenting ett problem, hon tog tagen som den kom. Jag och mina syskon älskade att vara där och har spenderat så mycket tid i solvarbo med våran farmor & farfar. Vi fick göra precis vad vi ville och passade på att göra sånna saker man inte fick göra hemma. Som att blanda vatten och mjöl som var våran favorit syssla, tillslut var det klet i hela köket - på skåpluckorna, golvet, hela oss. Men såklart var det inget problem, det var ju liksom bara att torka i köket och bada oss. Så gillade vi att leka affär, farmor hade samlat på sig alla möjliga tomma matkartonger så det var riktigt seriöst det dära. Vi åkte på rumpan i trappan eftersom vi inte hade någon trapp hemma. Badade badkar eftersom vi inte ägde något sådant i gustafs heller, och då satt vi ju inte stilla direkt utan det var rutchbana från kanterna så det är ju ett under att badrummet inte är vattenskadat. Och utflykter det älskade vi, rakt ut i skogen och man trodde att farmor hade lika dålig koll som vi på vart vi var men på nått kontigt sätt lyckades farmor alltid hitta hem. Vi packade jämt med oss saft och farmors gigantiska bullar, jag hade alltid pappas gamla skolväska när vi gick ut och min syster matilda fick ha min farbror mats. Så var det bara, pappa är ju liksom min pappa mest eftersom jag är äldst av mina syskon, så därför skulle jag ju få ha min pappas väska såklart. När vi var där på helgerna och sov över så var våran favoritsyssla bingolotto för det spelade alltid farmor och farfar, vi tyckte det var så skul att spela och 'dutta' i nummren med sånna där speciella bingo pennor ni vet. Till det åt vi alltid smörpopcorn! Ingen av dessa saker hände hemma då mam o pap inte är några fan av bingolotto plus att mamma spyr av smörpopcorn lukten. När vi var riktigt riktigt trötta efter att ha gjort alla ovannämda saker så skulle vi sova inne hos farmor och fafar såklart, det var så mysigt och farmor skulle läsa simsalabim böckerna för oss tills vi somnade.. <3

Det är nu lite mer än 7 år sedan jag sist hörde min farmors röst, jag var 13 år och skulle börja sjuan. Ganska liten man är då ändå men jag minns väldigt mycket av min barndom och farmor. Trots att hon var sjuk ett tag innan hon tog farväl av oss, så är det nu alla roliga minnen jag har av henne. När jag tänker på min farmor så ser jag en frisk och pigg farmor, för det var ju så hon var mesta delen av mitt liv. Jag önskar så innerligt att hon fortfarande levde för om hon hade fått varit frisk så hade hon varit sån krut tant fortfarande. Jag önskar att hon hade fått vara med om min student, kunnat komma och hälsa på i min alldeles egna första lägenhet, och så småningom varit med om när jag förhoppningsvis gifter mig och skaffar egna barn. Hon gillade att resa och det hade vi kunnat gjort tillsammans. För sju år sedan trodde jag aldrig mer att mitt liv skulle bli som vanligt, vi hade ju hoppats ett år om att farmor skulle bli frisk igen. Jag och mina syskon var hela tiden säkra på att doktorerna skulle göra henne frisk och fri från cancern, för man tror ju att när någon ligger på sjukhus så gör doktorerna en frisk. Jag glömmer aldrig den dagen vi gick ifrån falu lasarett bland de sista gångerna vi träffade farmor, jag och mamma hade hälsat på henne och mamma hade fått matat farmor men trots det insåg jag aldrig hur nära slutet allting var. Och när vi gick bort mot parkeringen frågade jag mamma om farmor skulle överleva, bara för att jag ville ha bekräftelse på att hon visst skulle det. Jag glömmer inte mammas svar, och jag blev så arg på henne för att hon inte trodde att hon skulle överleva, för att när folk slutar hoppas då känns allt helt meningslöst. Men den gången var också den första jag insåg, fastän att jag inte ville inse det. Man kan aldrig förbereda sig på döden men på något sätt fick vi nu ta dagen mer som den kom, åkte och hälsade på henne minst varannan dag och bara var där för henne. Men sen helt plötsligt blev hon lite piggare, hon satt hemma i solvarbo och kollade på allsång på skansen när jag och mam kom och hälsade på, hon kände igen många artister och vi pratade om helt vanliga saker. Det kändes så skönt när vi åkte därifrån och hade sett en sån nöjd farmor och jag trodde lite att nu kanske det vänder och blir bättre. Det var sista gången jag träffade henne... Men nu i efterhand känns det bra att jag fick en ändå lycklig sista bild av farmor, hon satt i sitt hem bredvid sin man och situationen just då var så bra den kunde vara.

Och idag skulle du ha blivit 75 år älskade farmor <3

Jag hoppas att de firar dig ordentligt där uppe, att dina vänner får smaka på dina mästerbakverk, bak drottningen som du var :) Jag tänker på dig ofta och alla fina minnen vi har ihop. Vi familjen sitter ofta och pratar om dig och det är bara bra saker, vi skrattar, saknar och minns dig som den fina människa du var. Jag älskar dig så så mycket, och när jag en dag blir farmor/mormor och själv får egna barnbarn så hoppas jag att jag blir precis som du, fina vackra älskade du! Himmelens egen ängel <3